Jag tänker på dig varje dag farmor. Alla dagar fäller jag en tår som rinner från min kind. Jag tycker det är mycket lättare att skriva hur jag känner än att prata om det, det är för jobbigt. varje gång jag tänker på dig och pratar hör jag din röst inom mig, alla saker vi gjort finns där inne någonstans! Så att jag bara vill ta mig tillbaka i tidena när du var vid liv.

Jag kommer ihåg att du var en riktig kämpe farmor, alla på gatan kallade dig för "stål-gumman" och det var precis var du va. Jag har aldrig hört dig gnälla eller klagat på något, du har jämt sagt att det är bra. Och så har du fortsatt hållit på med det du gjorde. Farmor du älskade verkligen din trädgård, varje sommardag eller höstdag det spelade ingen roll vilket väder det var så höll du jämt på med gården. När vi åkte förbi med bilen såg man alltid dig farmor i trädgården, och pappa sa jämt "Hon ska inte hålla på så mycket". Men inte först än nu har jag förstått hur mycket du verkligen älskade att hålla på med dina blommor. När vi sa farväl höll du i en vit ros, men det vet du ju säkert redan om! Det var så fint och fridfullt. men jag saknar dig så jag vet inte vart jag ska ta vägen, jag vill inte att du skule få den hemska och elaka sjukdomen cancer, Jag trodde att du skulle vara ett mirakel som farfar. Det var du också ingen skulle någonsin kunna kämpa som du har gjort, du är min största idol farmor!