Det är inte lätt.

Kommer det bli som förr?


Hm, ingen jag behöver ringa, ingen som ringer, ingen sms signal som går mig på nerverna förr att sedan bara läsa ett litet sms som betyder väldigt mycket, inte de där dunder mysiga bästis kramarna, inte de där glada och överdrivet många smilisarna på msn.. Nej det var tider det, eller nej det var 3 veckor sen. 

Ja tiden förändras verkligen fort, som att vända på handen faktiskt. Eller kanske till och med lika fort som man hinner blinka. Jag ångrar inte att jag blev arg men det är klart jag brukar ställa mig frågan var det värt det? Jag saknar dig iaf, det kanske är bäst så här? Om jag får säga mitt så är det inte det. Jag saknar dig, du var den jag snackade med om allt. Det känns som vi inte snackat på flera månader. Det känns inte som jag känner dig, vet inte ens hur jag ska hantera situationen när jag ser dig. Du har massa missa i mitt liv och jag har inte ens fått se din student mössa.. Jag såg när du provade den i skolan du såg så där härligt nyfiken glad ut som du brukar göra, men jag var inte där..

Ska jag vara glad, dölja att jag inte vart besviken på dig?  Ska jag leka att inget hänt? ska jag gå vidare och glömma? ja det är ju rätt många frågor, men jag har inget svar. Men jag vill inte förlora dig. Du är liksom en bästa vän, du kom in i mitt liv som en stormvind och bara vände på duken och ställde allt till rätta men nu ligger duken som den gjorde innan jag träffade dig, min bästa vän..






Ja det var just dig jag pratade om, Marcus.<3



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: