Nu inser jag hur mycket jag saknar sporten, det är verkligen kul att spela. Jag kan inte göra fingerslag, smascha eller serva. Men känner att de inte spelar så stor roll eftersom jag kan spela ändå. Visst det är tråkigt men jag kommer ju kunna spela sen, eller snart. Det kan inte vara så himla mycket kvar på rehabiliteringen nu. Eller?

Ska packa lite till Turkiet nu för sen kommer jag inte vara hemma så mycket mera den här veckan.