Annars känns allt ganska jobbigt just nu, ser inte fram emot så mycket. Känner mig ledsen och tom! Jag vet inte vad som kommer att hända. Jag vet att Oscar säger upp sin lägenhet snart och att jag kommer hjälpa honom att tömma den med grejer, det känns hemskt. Det känns konstigt att det blev så här, att det ska vara vi fast på ett mycket längre avstånd. Det visar sig hur det blir med allt. Jag är rädd. Känslan av att tycka om någon fruktansvärt mycket & veta att det snart kommer ske en förändring som man inte alls vet hur det kommer bli. Jag önskar att jag var en sån människa som aldrig tänkte på tråkiga saker, som inte grubblade tills jag blir så tokig på mig själv att jag knappt kan andas, jag önskar att jag va en sån människa som inte tog allt så hårt, som inte gråter, som inte blir arg. Som inte är precis som jag är! Ibland önskar jag det mer. Det är inte lätt..

Får se hur det blir..

Imorgon blir det jobb, ska bli roligt att gå hem till mina underbara kunder och krama om dem och säga God Jul. Det värmer att veta att det blir så glada att man kommer dit och hjälper dem. Det känns bra, den känslan är mäktig. Samtidigt är det ganska smärtsamt att veta att vissa ligger/sitter själva under julen. Att de inte har någon som kommer hem till dem och önskar en god jul, därför är jag så glad att faktiskt vi finns. Vi kommer dit, vi gör faktiskt deras dag ibland. Jag är fruktansvärt stolt över alla mina medarbetare.