Jag är fylld av tomhet, känner mig som en sommar utan sommarkänslor. En kropp utan makt, känslor eller själ. Känner mig förbanant ensam fast jag vet att jag har er som verkligen bryr er om mig runt mig. Jag är tom, för en utav de människor jag skulle vilja ha bäst kontakt med, som jag skulle kunna prata med om allt, den jag vill lita på, den jag vill ha kul med. Den personen finns inte, jo den finns men det andra finns inte. Om drömmar gick att förverkla skulle jag nog vilja de. Ha en person som förstod mig innan och utan, en andra halva. Som vi egentligen är!