Ett år sen du lämnade oss mormor!

Det här året som har gått, har varit ett av de värsta i mitt liv. Först förlora sin mormor och inte kort där efter förlora sin farmor, det är orättvist. Men jag säger inte att jag vill att någon annan ska bli drabbad. Men det är sjuk.

saknaden efter dig mormor är stor, och det känns konstigt varje gång man ska åka till Therese och man åker förbi "Flen" första gången jag åkte förbi tänkte jag nu ska jag hälsa på mormor också, men jag kom snabbt på mig själv att du inte finns kvar i Flen du är uppe i himmlen nu. Du kanske bara känner att det gått några dagar sen är vi där men för oss här nere på jorden känns det som flera hundra år utav saknad. Jag skulle vilja vara ett barn för en liten stund, kunna komma hem till dig och sova i din kökssoffa som vi alltid fick göra. De sista gångerna vi sov hos dig kunde vi inte ligga i den längre för att vi hade vuxit oss så långa. Jag har så himlans mycket roliga minnen med dig mormor, som den dagen då du skulle lära oss hur man klev på en båt men du ramlade i vattnet själv, eller den där gången när du puttade på mickis pulka, eller den där gången då vi skulle göra avocado röra och jag fick ta din cykel och cykla ner fort för att handla nya för att de andra var mögliga. Eller alla resor vi gjort tillsammans, till spaninen, ramsvik, västkusten, och Tunisien.

Jag är glad att jag hann göra så mycket tillsammans med dig mormor, men jag saknar dig endå jättemycket! Och du kommer alltid vara den bästa mormor som någonsin har suttit sin fot på denna jord, det kan ingen ta ifrån dig <3