Hm ibland får jag mig en tankeställare.. Varför lever vi människor här på jorden?

För att plugga för att sedan få ett arbete om man inte är tillräckligt duktig får man inte tillräckligt med pengar och då ska man slita arslet av sig för att klara av vardagen, medan andra lever som pengar vore något man kunde hämta upp på gatan, är det därför? Eller lever vi för att festa och ha kul tillsammans med sina vänner som i sin tur leder kan leda till att man blir osams och kanske förlorar den man mest av allt vill ha kvar? lever vi för att göra misstag och sedan klara upp dem och misslyckas vi med det ska vi känna oss värdelösa? eller vi kanske lever för att uppnå någon annans dröm, jo självklart menar jag: vi ska vara så himla fina, du är för tjock du är för smal, du har ingen stil medans du är för mycket, du är för divig medan du är alldeles för tyst? men hur ska vi vara, hur är sveriges jävla ideal?! ska alla vara supersnygga och vara identiska, är det verkligen så?

Fyfan för männsikan säger jag bara. Snart orkar jag inte bry mig, eller jag struntar redan i alldeles för mycket, Jag sa till en kompis igår "det är när det går som sämst man ska tänka som mest positvit" men jag kan inte ens göra det själv, men jag vet att den personen kan det. För den är så mycket starkare än mig.

Just nu är jag svag, sönder och fylld av "intet".
Man kanske ska försöka sova ändå? Eller kanske inte? jag vet inte, är trött och ska vara elevambassadör imorgon. Får väl se hur det går, kan ju hoppas att de går bra och att det kommer några elever i alla fall.

Godnatt.