Tårar slutar aldrig att rinna.

"för att du var min första riktiga kärlek, och vi har gjort så mycket
roligt och oförglömligt tillsammans. tiden när jag var tillsammans
med dig är tveklöst den bästa i mitt liv"

Jag vet inte varför jag plågar mig själv med att läsa det där, eller att lägga ut det här. Men det kanske är på tiden att gå vidare nu.. Det var som Anna sa till mig "jag tror aldrig man kommer kunna gå vidare helt man kanske bara lär sig att acceptera" . Jag vill inte må så här. Grinar sönder och har gjort det i väldigt många månader nu. Tårarna tar aldrig slut och de slutar inte rinna heller.

Ibland önskar jag att jag hade gjort vissa saker ogjort. Kanske hade vi suttit på en strand långt bort och bara tagit hand om varandra om jag inte gjorde som jag gjorde... Jag hatar mig själv för det stundtals, men jag tror ändå det som jag gjorde var rätt. Det var ju inte bra, men jag försöker att se de som inte var bra. Vad vare exakt som inte var bra Bella? Jag är ju dum i huvudet. Jag kommer troligen aldrig känna samma känsla igen, kanske kommer jag känna känslan av att vara kär men på ett helt annat sätt. Jag önskar jag bara kunde gå vidare. Vara stark som jag är på dagen, men det håller inte. Jag vill må bra det vill jag, men känner mig inte lika hel nu som jag gjorde för 1 ½ år sen. De saknas en pusselbit som aldrig mer kommer komma tillbaka, eller nej det ska jag inte säga. Framtiden kan jag inte se in i, men det är vad jag tror..

Jag saknar dig.

Tack tack. =)

<333333

pusspådig:*