Till dig min vän.

Till dig Anna..

Du vet ju mer man tänker, grubblar och försöker inse ju svårare blir det att acceptera. Jag vet hur jobbigt det är. De är sjukt och smärtan av att inte längre tillhöra en trygg famn gör ont, de känns helt plötsligt som man är ett ensamt barn som ingen vill värma. Man känner sig så sjukt ensam.. Lämnad från någon som man alltid räknat med, och det som tynger en mest är att man inte vill ta steget ur den sista dansen eftersom man tvingas att gå själv. Man blir tvungen att gå vidare även om du vill ha honom med dig, precis som det alltid vart.

Men vet du vad.. Jag finns här för dig & din familj med. Alla tycker om dig det är inte frågan om det Anna.

"när en gamal dörr stängs, öppnas en ny och ny möjligheter börjar växa fram" <3

/ Din vän..


Tänk på alla tokigheter vi gjort tillsammans, de går bara att skratta åt.
Munkar, slängningar på golvet, cykelvurpor & en massa galna dagar! <3
Räkna med mig, jag går ingenstans.


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: