volleybollen.
Det är otroligt jobbigt att vara borta från volleybollen, jag tror inte de är själva sporten jag saknar mest. Visst jag saknar sporten för den är gudomligt kul. Men det jag saknar mest av allt är laget, känslan utav att tillhöra ett lag. Ett team som jobbar tillsammans. Som blir glada tillsammans när vi kammar hem en vinst. Sammarbetet på plan. Sitta och snacka innan träning och efter. Jag saknar er tjejer. Ni är otroligt bra och man märker hur otroligt mycket ni betyder när man är borta. Jag önskar med hela mitt liv att min axel skulle kunna bli bra någon gång. Jag vill vara tillbaka och påbörja min återhämtning. Och kanske få känna känslan utav att jag kan spela. I dagens läge var det länge sen. Är det inte axeln så är det brutna fingrar eller jobbet som sätter stopp.

Men nu saknar jag verkligen träningen. Visst gymet är kul och jag trivs med den typen utav träning och jag tävlar mot mig själv. Men ingen träning är som att träna i ett team. Det är underbart.

KVK-brudar, jag saknar er. <3