Känner hur hösten börjar ta över min kropp. Mörkret, kylan, allt.
Jag hatar hösten samma visa varje gång, finns inga sämre månader än oktober och november...
På något vis känns de lite lättare i år. Är något annorlunda? Kanske, kanske inte. Eller så är det bara så att man alltid fastnar i nå gytjebad varje år som man inte kommer loss ifrån. Tror inte det känns lättare när man saknar någon heller. Det är jobbigt att sakna folk. Den saknaden som jag känner nu har jag bara gjort ett fåtal gånger och de är jag glad över.

Sitter i min säng och lyssnar på Lars Winnerbäck, en underbar person som skriver underbart bra texter. Har ni hört hans nya låtar? Skivan är gudomlig. Är rätt kallt här inne, kollar ut genom fönstret men utan någon mening eftersom det är kolsvart ute. Lindade just in mig i en filt, imorgon bär det av "hem" igen. Ska till hallsta igen, ska bo där i två veckor precis som det var förut. Ska bli skönt, träffa mickis, umgås med Felsor och Mallan. Längtar.

Är livet en enda stor längtan?