Vart tog all motivation vägen? all ork? allt? Känns som det bara stupar nu. Detta inlägg kommer bara vara tråkigt att läsa, så jag varnar dig redan nu över att jag kommer vara destruktiv. Men det är så det ser ut i min vardag just nu... 

Uppförsbacken till belöning har aldrig känts så otroligt lång. Det känns som det aldigt tar slut. Som man blir fullproppad man kan inte få nå bra utav det. Jag vet inte hur jag ska förklara känslan.. Men den är inte bra, projektarbete, sjukvårdprov, psykologi, matteprov, organisation och ledarskap, räddingstjänst... Hur ska jag hinna? PLus att jag ska träna och arbete på det.  Studenten står och knackar på dörren, det är dags snart och detta måste bli gjort. Projektet har tagit all min ork känns det som. Det som skulle bli så bra, trodde jag. Jag vet inte om det fortfarande är det eller om det bara är spöken som övertygar mig om att allt går dåligt för tillfället.

Jag vet inte längre. Jag försöker orka men någonstans måste energikällan finnas, men vart? Snälla någon. Ge mig råd, jag kan inte snubbla på mållinjen nu. Det är snart slut och jag vill kunna prestera enda tills betygen är satta. Det är som att sitta högst upp i fritt fall, man känner sig maktlös. Kan inte påverka situationen du själv satt dig i.

Ge mig energi och styrka någon.


Kollade på förresten på en så hemsk film igår.
Tror jag grät konstant i 1 timme. Den heter i alla
fall "allt för min syster". Den borde du se. Den är
otroligt bra och får en att tänka om. Jag älskar er,
Mickis och Therese. Va vore jag utan er? <3