Snart är sommaren slut. Sitter och funderar vad som har hänt denna sommar. Det känns inte som jag haft "sommarlov" ens. Det har väl egentligen hänt ganska mycket denna sommar.. Saker som fått mig att se annorlunda på saker och ting. Ganska mycket har väl med mig att göra, jag har nog förändrats. Eller jag har väl egentligen insett hur jag är. Ibland måste man slå till sig själv för att fatta, det känns som jag fått den smällen utav mig själv så jag ska fixa detta. Vägen till att känna sig hel kommer nog ta ett tag, men vem har sagt att det ska vara enkelt och att det måste gå fort?
Det får helt enkelt ta den tid det tar, att hitta tillbaka till mig själv igen.

Det känns som jag har vart känslomässigt laddad en längre tid och att det kanske ibland har gått ut på människor som jag älskar mest av allt. Jag vet själv att det har vart så, men du har fått en förklaring och jag hoppas du förstår. Eller jag vet att du gör det, du har sagt det. Jag kanske inte har vart den bästa dottern, den bästa vännen, inte heller den bästa systern som jag egentligen skulle velat vara. Men tyvärr kan man inte göra saker ogjorda och det enda jag kan göra är att försöka. Är det inte så? Måste i alla fall försöka.

... Tillbaka till ämnet, vad har jag gjort i sommar? Tagit studenten, absolut den bästa dagen i mitt liv. Allt var underbart, det var sorligt, roligt och vemodigt på samma sätt. Jag trodde man skulle kunna hålla kontakten bättre med folk än man gjort, men det är svårare att ses än man tror. Jag saknar skolan och alla vänner redan, men och andra sidan är det skönt att tagit ett steg in i vuxenvärlden även om den skrämmer mig ibland. Jag har flyttat hemifrån, skaffat ett jobb. Det känns bra, just nu. Det kan kännas ensamt och jag tänker ganska mycket. Men jag vet att det kommer att bli bra någon gång. Jag måste bara inse det själv.

Jag hade sätt fram emot denna sommar. Men den blev inte riktigt som jag tänkt mig.. Det har vart för mycket för att jag skulle kunna njuta. Det har vissa dagar jag verkligen njutit av. & jag vill tacka er, mina underbar vänner. För allt ni gör för mig, för alla fina ord som får mig att tänka lite positiv, lite bättre om mig själv, för att ni får mig att skratta, får mig att glömma visa saker för studen men framför allt för att ni bara finns där. Jag är evigt tacksam för det och jag kommer aldrig kunna tacka er tillräckligt för det. "även om någon flyttar iväg, så måste vi lova att hålla kontakten". Det är väl så vänskap ska vara, vänner för livet? Jag tror eller vet att ni är det. Tack tjejer för ni finns.

Har tränat idag, det är sånt som förtillfället får mig att må riktigt bra. Jag älskar känslan efter att ha vart och tränat, känslan av att klara av något. Jag älskar helt enkelt känslan som finns i min kropp efter att ha tränat, och så ska det förbli.

Vart ett långt inlägg idag, det blir inte så mycket inlägg nu förtiden. Saknar faktiskt att bara sitta och skriva. Ska nog införskaffa ett internet. Det känns som det behövs.

Jag älskar er Mickis & Therese. Det hoppas jag ni vet. <3