Jag vet att det mycket skrivande om studenten. För er som inte gillar att läsa det, skippa att läsa min blogg ett tag i sånt fall. För bloggen är till för att jag ska skriva om va jag tycker, gör och känner. Så nu är det mycket känslor inför studenten.

Satt och tänkte på vad som har hänt de här tre åren på Västerås Fria. Jag kommer ihåg första dagarna, jag gick faktiskt i OP07A ett tag. Kände att jag inte skulle trivas i den klassen och böt till OP07B. Tror det var ett helt rätt beslut av oss Emma. Jag hamnade i denna klass, började träffa nya vänner, som senare skulle visa sig vara bland de bästa vännerna jag har idag. Det var mycket skratt och långa skoldagar i ettan. Fast det gick fort, det kändes som vi börja och sluta.

Sen nalkades tvåan. Vi visste alla att det skulle bli det tuffaste året, och det blev det utan tvekan. Vi kämpade med prov, redovisningar, uppsattser, men vi klara det. Tillsammans hjälpte vi varandra för att det tillslut skulle gå. Och jag känner att jag har lyckas, tror inte jag skulle göra det utan er.

Vart julavslutning, och studenten för treorna. Vi alla tänkte nog "nästa år är det våran tur". Trean vart inte jobbig, den har vart skön. Det har vart praktik. Massa luncher på Spicy och tokigheter tillsammans. Kommer ni ihåg alla iskalla promenader till matsalen? Att en sån kort sträcka kan kännas så förbaskat lång?

Vissa grejer som speciellt kommer ihåg är när vi skulle till VLT med klassen, Vi skulle gå över gatan där vi Mcdonalds och Therese knä hoppar ur led. Och för er som känner mig vet ju att jag inte kan hålla mig för skratt. Så jag står där och asgarvar och försöker få med mig att det andra ska skratta. Tills Malin säger "men hjälp henne upp då". Det var olyckligt att du skulle skada knät Therese, men det är lite kul så här i efterhand.

Eller när vi var i Hudiksvall och Frida fyllde 20. Hon fick ett grisöra utav Ludde som senare fick så mycket skäll för det. hehe! Resan till Åland är heller ingen  resa jag kommer att glöma, när Johan & Viktor börjar montera en kvinnas däck (hon hade fått punktering och Johan springer och knackar på rutan. Berättar att han kan laga det osv). Haha vi alla stod och skratta. Och hon var överlycklig att någon ville hjälpa henne.

Jag minns även hur sura vi blev för att vi skulle ha lektionerna på ett annat ställe, och skulle få gå enda bort till pilgatan. Ja vi må vara undersköterskor men vi orkar inte gå.

Ja vad ska man säga, gymnasiet har vart en lyckad tid. 3 år, det har gått så fort. Nu är det inte länge kvar tills tvåorna säger "nästa år är det vi". Det går fortfartare man tror, jag önskar jag kunde stanna tiden för en sekund. Njuta av det roliga. Som idag, fikade med klassen efter mösspåtagningen, klassfesten i fredags. Fast och andra sidan har vi det roliga kvar. Den stora dagen är inte här än. Dagen alla vi längtar till, är det inte så? Under de här tre åren har jag lärt känna så många människor som jag aldrig skulle träffat om jag hade börjat på skolan. Frida, Matilda, Therese , Malin & Pontus, skolan hade nog inte vart så rolig om jag inte hade haft med mig er under dessa år.

Jag sitter här med tårar på kinden och lyssna på "sommar tider hejhej". Det är faktiskt glädjetårar, jag har fått ut så mycket av dessa år. Jag har blivit äldre, mognat och blivit den Isabella jag faktiskt vill vara.