Önskar bara att det kunde vara bra, att jag kunde känna att det kan bli bra

trots att du ska flytta. Jag vill verkligen att det ska kännas bra. Men det gör

inte det, tanken på att inte kunna fara hem till dig när jag vill eller bara

vara med dig känns bara jobbig. Att vi snart ska packa ner lägenheten som

ändå vart vårt liv de senaste halvåret. Det kommer känns så himla tomt.

Jag kommer ihåg att du sa "det är långt kvar tills jag ska flytta". Fast det

är ju inte det, det har gått så himla fort. Snart är det mars och då står vi där.

Jag vet att jag kommer somna med tårar på kinderna många nätter framöver.

Det känns bara inte bra, varför kunde jag inte flyttat till uppsala...