Hm, jobbig dag idag på något sätt.

Tankarna går runt varje dag på hur det kommer kännas att leva utan dig farmor, för jag saknar dig!
imorgon har det gått en hel vecka utan dig, känns jättekonstigt men tiden har gått fort. Jag vet att vi har
en jobbig tid framför oss men vi kommer klara det tillsammans, och vi lovar att ta hand om farfar. Han blir
glad av att vi kommer och hälsar på. Det som också känns så jobbigt är att du Therese mår dåligt, att du inte bor
nära oss här hemma i samma lägenhet. Jag vill kunna krama om dig och trösta dig som alla andra i familjen, men dig får man tänka på istället, jag vill träffa dig nu<3 Jag läste din blogg och förstod att nått va på tok, ringde men du var inte hemma, du jobbar nog. Men du ska veta att vi alltid finnas här för dig, hela familjen!
Det ända jag vill är att träffa er igen, farmor och mormor!

Hade svenska prov idag i skolan, gick inge bra. Tänkte på för myckte annat. Känns som om man är alldeles för okonsentrerad nu jag kan inte fokusera längre. Jag vill att det ska vara som förut. Ett G skulle jag bli glad för, för jag orkar inte få nått att ta igen nu. Det skulle jag inte orka med. Men det är skönt att man har vänner som verkligen bryr sig, att gå till skolan och veta att ni är där gör mig glad ni ger mig energi!

Gick på stan idag också, handlade födelsedags paket. Massa födelsedagar framför mig nu.
Nästa vecka fyller jag,Mickis,Emma,Johan,Matilda,Emilia. Så det blir väl lite myspys nån av dagarn. sen veckan efter fyller världens bästa sosso 18 år, så nu blir hon en stor flicka. så då ska man väl dit och gratta, samma dag fyller älsklingen. Ska dit med kanske.
Hur har jag tänkt det här? hur ska jag hinna?
hm, jag fixar det med lite vilja!


                  Ge mig sommar / Isabella

                             

                                                                              
                                                                                    
Jag tänker på dig varje dag farmor. Alla dagar fäller jag en tår som rinner från min kind. Jag tycker det är mycket lättare att skriva hur jag känner än att prata om det, det är för jobbigt. varje gång jag tänker på dig och pratar hör jag din röst inom mig, alla saker vi gjort finns där inne någonstans! Så att jag bara vill ta mig tillbaka i tidena när du var vid liv.

Jag kommer ihåg att du var en riktig kämpe farmor, alla på gatan kallade dig för "stål-gumman" och det var precis var du va. Jag har aldrig hört dig gnälla eller klagat på något, du har jämt sagt att det är bra. Och så har du fortsatt hållit på med det du gjorde. Farmor du älskade verkligen din trädgård, varje sommardag eller höstdag det spelade ingen roll vilket väder det var så höll du jämt på med gården. När vi åkte förbi med bilen såg man alltid dig farmor i trädgården, och pappa sa jämt "Hon ska inte hålla på så mycket". Men inte först än nu har jag förstått hur mycket du verkligen älskade att hålla på med dina blommor. När vi sa farväl höll du i en vit ros, men det vet du ju säkert redan om! Det var så fint och fridfullt. men jag saknar dig så jag vet inte vart jag ska ta vägen, jag vill inte att du skule få den hemska och elaka sjukdomen cancer, Jag trodde att du skulle vara ett mirakel som farfar. Det var du också ingen skulle någonsin kunna kämpa som du har gjort, du är min största idol farmor!